Debattartikel: Sänk rösträtten till 16 år av Jonathan Lenander Sa1b

Ungdomar i Sverige idag är verkligen inte dumma och inte heller omedvetna. De har åsikter precis som alla andra och de kan mycket väl vara lika igenomtänkta och välgrundade precis som vilken annan vuxen persons åsikter som helst. Många ungdomar engagerar sig i olika politiska ungdomsförbund och liknande tillställningar. Därför är det inte rätt att de inte skulle få delta med sina åsikter att forma samhället lika mycket som de äldre.

Jag tycker att vi ska sänka rösträtten till åtminstone 16 för att få en bättre representation av den yngre befolkningen. En stor anledning varför 16 åringar borde ha rätt att rösta är för att de ska ha samma möjlighet att vara med och bestämma Sveriges politik och framtid. Större delen av politiken rör sig om frågor som även berör dem eller kommer att beröra dem när de blir äldre. Frågor om skolan och kollektivtrafik etc. Som Jörgen Bjärkernäs, lokalt språkrör för miljöpartiet, säger i artikeln MP vill att 16-åringar ska få rösträtt publicerad den 19 september 2013 ”En ålderssänkning kan med stor sannolikhet antas påverka politiken att bli lite friare och lite nyare och bidra till att vrida samhället i en mer ungdomsvänlig inriktning”. Detta är något som jag tycker är viktigt, att vi går i en ungdomligare riktning. Sänker man rösträtten kommer det bli lite jämnare fördelning av unga och gamla och på det sättet lär vi få en mer rättvis bedömning av frågor som berör oss alla.

Det finns många som argumenterar för att ungdomar ofta kan vara inkompetenta eller omogna eller rent ut av inte kan tillräckligt mycket för att få rösta. Att de hade röstat på sådana saker de inte vet någonting om eller har fel perspektiv på. Men det är just olika perspektiv som demokrati handla om, att kunna ha egna åsikter och få dem hörda och inte vara tvingad att tycka och tänka som alla andra. Jag vet att ungdomar faktiskt kan väldigt mycket och har koll på mycket, inte minst deras egna åsikter. Demokrati för mig borde handla om att alla ska få ta del av att styra och leda landet. Alla som har en åsikt borde få uttrycka den. Det är den idén som jag gillar, att alla skulle ha en chans att leva efter sina åsikter.

Anton M diskuterar i artikeln Låt ungdomar vara med – sänk rösträtten till varför ungdomar borde få vara med och rösta i Sverige. Han påpekar sina åsikter om att han inte tycker det borde var kompetens som avgör om du får vara med eller inte utan att så många som möjligt ska få chans att göra så. Det håller jag verkligen med om, eftersom det också finns många lika inkompetenta vuxna som röstar så blir åldern nästan irrelevant. När ungdomar fyller 18 blir de myndiga. Man får inte körkort innan 18, inte dricka alkohol och inte gifta sig. Så varför ska rösträtten behandlas något annorlunda? Är inte det minst lika ansvarstagande som att köra en bil? Saken är den att det finns säkert väldigt många ungdomar som är redo att köra bil redan flera år innan 18 men så finns det också de som inte är trafik-mogna för en många år efter. Att folk säger att om man ger rösträtt till 16 åringar så kommer alla rösta på Piratpartiet och SD är fånigt. Om nu man drar alla över en kant och påstår att alla unga hade röstat på dessa partier så är det väl tydligen dit våra ungdomar vill styra landet när de kommer vara de vuxna.

Den största orsaken till varför jag tycker att 16 åringar ska få rösta är att många vill och vet vilka åsikter och partier de stöttar. Att deras röst inte räknas bara för att de inte är myndiga är inte det jag skulle kalla rättvist. De som säkert representerar ett parti och kanske aktivt engagerar sig i politiken ska få uttrycka sin åsikt precis som att vuxna får det. Sveriges ungdomar är allt annat än korkade. Att de som vill och vet, oavsett ålder ska bli nekade sin röst följer inte vår så-kallade demokrati i min mening. Därför borde vi åtminstone sänka rösten till 16 år.

Debattartikel: Förbjud iPads på förskolor av Linnéa Johnsson Sa1b

Vi lever i ett modernt samhälle där våra barn dagligen använder sig av iPads och mobiler. På bilresan, i väntrummet eller också hemma, sitter barnen med iPaden istället för att leka med leksaker. Nu sprids även detta till förskolan.

Givetvis är det viktigt att följa med i den tekniska utvecklingen även i skolorna och då är iPaden ett väldigt bra läroverktyg. Men har det inte gått för långt när iPaden ersätts med papper och penna redan i förskolan?

Enligt många pedagoger och även skolverket är synen på läsplattor inom förskolan väldigt positiv. Barnen får ett intresse för tekniken, blir dessutom duktigare med tekniken, lär sig lösa de problem som ges av apparna och så vidare. Läsplattan är alltså skräddarsydd efter barnens lärande. Men är det verkligen rätt att låta barnen komma i kontakt med iPads redan på förskolan? Ska den dessutom få ersätta den fysiska leken under raster?

Som sagt är barnen ständigt i kontakt med elektroniken överallt i samhället eftersom att vi lever i ett modernt samhälle där tekniken spelar en väldigt stor roll. Då kanske det är en självklarhet att elektroniken borde finnas på förskolan också. Men jag säger att det är fel. Enligt en undersökning gjord av Linda Arvidsson vid Karlstads Universitet i början på 2012, ges en syn på hur både pedagoger och barn ser på iPaden. Pedagogerna anser att det är ett bra och lekfullt läromedel men menar att det måste finnas ett tydligt syfte med iPaden – den får inte ses som en leksak. Dock tror vissa av pedagogerna att barnen uppfattar det som en leksak i alla fall.

När barnen fick frågan om vad de tror de lär sig av iPaden var svaret ”att spela”, ”att spela bättre” eller att de inte visste.  Barnen tyckte att iPaden var väldigt rolig att jobba med just för att man fick spela. Barnen ser alltså iPaden som en leksak. Jag tror därför att barnen är för unga för iPaden när de går i förskolan. iPaden är ett bra läromedel som lär barnen på ett lekfullt sätt men som sagt tror jag att de är för unga. De förstår inte innebörden så därför borde man vänta med att införa iPads till lågstadiet. Då är barnen fortfarande unga så att det är fortfarande roligt att lära via iPad och de är tillräckligt gamla för att förstå att det inte är en leksak.

 Jag har själv en kusin som går på en förskola där de precis införskaffat en iPad. Ett av spelen påminde mig väldigt om en övning som jag gjorde när jag själv gick på förskolan. Man skulle bygga ett torn av olika stora klossar och lista ut i viken ordning de skulle så för att få det så stadigt som möjligt. Jag frågade därför henne vilket hon skulle tycka var roligast, göra det på iPaden eller i verkligheten. ”Det skulle vara kul at göra det med riktiga klossar så att det blev jättehögt, högre än mig! Men det går fortare på iPaden” Jag frågade henne vad hon skulle göra efteråt eftersom att hon föredrog iPaden på grund av tiden, svaret blev då att man hinner med ännu ett spel. Kanske är det bra att barnen får en tidsuppfattning? Men barn ska inte behöva välja bort något som de vill göra på grund av tid. Inte när de är så pass unga.

Just nu har det blivit vanligare med läsplattor på förskolor men det är ännu inte en självklarhet. I den här takten kommer det dock bli en självklarhet om några år och då kommer det vara för sent att ändra på. Som sagt är våra barn omringade av teknologi i dagens samhälle och det kan vara bra att ge dem en paus från det, åtminstone på förskolan. Teknologi i all ära, men man kan inte lära sig knyta en fysisk rosett på en iPad, inte rita en teckning att ta med hem och inte heller bygga ett torn som blir högre än en själv. Låt barn vara barn. Tiden kommer då de behöver växa upp och lära sig så mycket och så snabbt som möjligt men låt inte det vara vid 2 till 5 års ålder. Förbjud iPads på förskolor så fort som möjligt.

 

 

 

 

 

 

Debattartikel: Ekologisk mat – för en hållbarare framtid! av Anna Hansson, Sa1b

Tänk att du kan bidra med goda val varje dag så att framtidens miljö blir grön. Idag släpps alldeles för mycket gifter ut i naturen p.g.a. icke hållbara odlingsmetoder. Genom att handla mer ekologiskt kan du hjälpa till att kämpa mot en giftfri värld och bättre levnadsvillkor för djuren!

Ekologisk mat innebär mat utan innehåll av gifter. Bönderna använder endast naturligt gödsel och sprutar inte gift på grödorna. I den icke-ekologiska maten finns det en stor mängd bekämpningsmedel, konstgödsel som bidrar till övergödning av vattendrag och andra miljögifter, som vi får i oss när vi äter. Även djur och växter får i sig dessa gifter.

I icke-ekologisk mat finns det mycket restavfall, något som är mycket ovanligare i eko-mat. Anledningen till att man kan hitta restavfall i ekologisk mat är för att bekämpningsmedel sprids ut i naturen och kan finnas kvar där länge. Odlingar i närheten kan även drabba ekologiska odlingar eftersom bekämpningsmedel länge kan finnas kvar i luften. Det är svårt att skydda odlingarna fullt ut. Maten kan smutsas alltså ner av den redan förorenade naturen. Arbetare på icke-ekologiska odlingar utsätts för stora risker att få sjukdomar, just för att de riskerar att komma i nära kontakt med farliga kemikalier hela tiden.

Alla dessa gifter från vanliga odlingar är dåliga för miljön. Vidare så används ofta kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel i orimliga mängder vilket skapar rubbningar i hela ekosystemet då dessa sprids i exempelvis sjöar och vattendrag. Rester kan spridas långväga och har påträffats i atmosfär och grundvatten världen över.

På sistone har det debatterats i media att ekologisk odling kanske inte är lika bra som förespråkarna framhäver. Ett exempel lyfts upp i artikeln ”Ekologisk odling – vägen till svält” från den 17:e november 2014. Artikeln är skriven av forskarna Holger Kirchmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson med kopplingar till Sveriges Lantbruksuniversitet. De påstår att konsumenterna inte får en bättre miljö eller bättre livsmedel om de köper ekologiskt odlad mat. De säger att de ekologiska skördarna innebär minskad effektivitet och att det därför är sämre för oss genom att vi i framtiden riskerar att inte kunna försörja världen med mat. De nämner inte heller att de större icke ekologiska skördarna kommer att kosta de framtida generationernas tillgång till rent vatten och bördiga jordar. Ytterligare en aspekt som inte nämns i debattartikeln är det vanliga lantbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel. De ekologiska bönderna i Sverige och världen bidrar inte till att förorena våra jordar och vattendrag med rester av bekämpningsmedel, och vi får inte heller i oss rester av det när vi äter.

I artikeln ”Göra Skillnad” från Svenska dagbladet säger Carl Folke, professor i naturresurshushållning såhär; ”Vi människor har blivit ekologiska analfabeter i vår vardag. Vi ser inte längre sambanden mellan naturen och utvecklingen av våra samhället och ekonomier”. Han menar att vi människor ser miljöfrågan som en belastning. Vi måste tänka mer på vår miljö och inte bara ignorera problemen.

En annan orsak till att välja ekologisk mat är för djurens skull. Djur som lever på ekogårdar har ett bättre och mer naturligt liv. De får bättre foder och får vara utomhus i princip hela tiden, vilket även leder till att maten smakar bättre och man kan äta med tanken att djuren har haft det bra. Djurens ungar separeras inte heller bryskt utan tillbringar sin första tid i trygghet och får dia.

Ofta när man frågar folk varför de inte köper ekologisk mat svarar de flesta med att ”det är för dyrt”. Ekologisk mat är dyrare än icke ekologisk. Men i Sverige har vi aldrig lagt så lite pengar på mat som vi gör nu. Vi prioriterar numera prylar och resor. Enligt naturskyddsföreningen slänger vi en tredjedel av maten och lägger hela 40 % av matutgifterna på tomma kalorier som läsk och godis. Om vi hade prioriterat annorlunda skulle vi kunna ha ett större ekonomiskt utrymme för att äta ekologisk mat.

Ekologisk mat förbättrar den miljö vi vistas i och vår hälsa. En ekologisk uppfödning ger också köttdjuren ett värdigare liv. Kostnaderna blir kortsiktigt högre men på lång sikt är det en investering, och av denna anledning vill jag uppmana er alla till köpa mer ekologiskt.

Elevtext: ’Med teatersinnet i behåll’ av Jennifer Nori

Från att bli inspirerad av sin mamma att gå på teater som liten, har han nu gjort mer än 75 föreställningar och stolt säga att teaterscenen är hans hem.  Och kanske hinner han inte lika mycket med det nuförtiden, men trots det har August Bakran teatersinnet kvar, det råder det ingen tvekan om.                                                                        

Det är en sprudlande August Bakran som öppnar den stora vita dörren från klassrummet på gymnasieskolan Spyken med ett stort leende på läpparna.                                                                            

-Vad kul, kom in! Säger han glatt.

Det finns en liten soffa i hörnet av klassrummet, där sätter vi oss medans August plockar upp en banan ur sin ryggsäck för att mätta sin stackars hungriga mage.

-Men oj ursäkta mig, här sitter jag och äter medans du säkerligen också är hungrig! Säger August med en liten röst medans hans kinder blir rosa och drar sina fingrar genom håret.

Livet efter skolan

En typisk dag för August Bakran är att han går i skolan på för- och eftermiddagar och därefter när han kommer hem brukar kvällen bestå av att spela datorspel eller snacka med kompisar via sociala medier. Han brukar precis som alla andra, kolla på tv och filmer, men vilka är hans favoriter?  Av alla serier anser August att hans absoluta favorit bland alla, må nog vara Game of thrones, och bland alla filmer är hans favoriter, Gladiator och Pirates of Caribbean. August har också ett intresse för att läsa böcker, spela datorspel och framför allt, teater.

Rakade av allt hår

Det som många inte vet om August är att, när han var liten hade hans mamma bröstcancer. För att få sin mamma att må bättre och göra en god gärning, rakade August av allt hår på huvudet.

’’Jag andas teater’’

Att ha gått på teater i 4 år och gjort 75 föreställningar är mycket imponerande, men vart fick du din inspiration som gjorde att du började med teatern i första hand? Jo, svarar August, min inspiration fick jag från min mamma då hon själv gått på teater och ville att jag också skulle uppleva något så kul och extraordinärt.                          

Extraordinärt? Hur är teatern extraordinärt för dig? För att teatern kan vara en bas för en person som vill tala inför folk men som är lite rädd. Teatern har byggt min förmåga att tala inför folk, kommunicera och interagera. Därför brinner jag så mycket för teatern, för att jag tycker om att prata inför folk.

Samtidigt påpekar August att det är självklart att han kan känna nervositeten krypa inpå honom och ibland kan han känna sig lite blyg men inför en stor publik går den blygheten oftast bort och då brukar han genast känna sig mer bekväm.

August berättar att år 2012 var han och hans teatergrupp i stan på Stortorget dagen det var Halloween, och de fick nämligen spela upp en föreställning för allmänheten på torget. August berättade vidare att han njöt och ville gärna göra om det med glädje.

När frågan om ansökan till Spyxet kom upp berättade August att han inte sökte detta året och anledningen var att han funderade väldigt starkt på det men han kände att det kanske inte var hans grej.. August tänkte på att kanske söka in något annat år för just nu ville han bara fokusera på skolan och studierna, innan han kunde ta sig an något sådant. Men kanske i framtiden, kanske.

Augusts planer och visioner inför framtiden inkluderar definitivt teater och det är just det han brinner och andas för, men ifall han väljer en annan väg och inte kommer att satsa på teatern i framtiden, då påpekar August att han vill satsa på något jobb som inkluderar att prata inför folk eller med folk.

Elevtext: Klara, färdiga, SKÄNK! Av Maria Lindeblad

Min blick sveper över ett kallt och grått Stortorg. En bit bort sitter en ung man med för korta byxor, t-shirt och en trasig mössa. En smutsig kopp står framför honom där två snälla själar kastat i en enkrona var. Bredvid sig har han placerat en skylt: Hjälp mig, jag har ett barn och jag är väldigt, väldigt fattig. Hjälp mig. På en lyckstolpe någon meter bort sitter en gammal affisch från SD:s valkampanj ”Inget mer EU-tiggeri i Sverige”.

Att förbjuda tiggeriet med motiveringen att ingen ska behöva tigga håller inte. När vi ändå är igång kan vi lika bra passa på att förbjuda cancer, depression och fattigdom. Ingen ska ju behöva vara fattig. Vem hjälper du ifall du vill köra bort tiggarna från våra gator? Tiggarna blir inte rikare, utan snarare fattigare. En mycket liten andel av tiggeriet i Sverige är organiserat och ifall man ska stoppa det måste man förbjuda vanliga tiggares rätt till att sitta på gatorna.

Svält kommer inte försvinna för att du blundar. Det handlar inte om att förflytta människor som behöver pengar. Det handlar om att höja kraven på länder som Rumänien så att deras befolkning inte diskrimineras så mycket som den gör idag. Man måste välja att bekämpa fattigdomen och diskrimineringen istället för tiggarna. Människor i utsatta lägen i Rumänien måste få den hjälp de behöver så de slipper fly. Jag blir så enormt besviken och less på Rumänien som inte visar något intresse alls. Totalt likgiltiga säger de att allting är bra och som det ska vara.

 ”Vi vill förbjuda tiggeri i Sverige och framförallt så vill vi begränsa den fria rörligheten”, sa Jimmie Åkesson. Jag kan utan att få dåligt samvete säga att han inte riktigt har alla hönsen hemma. Å andra sidan rimmar ju Jimmie varken på medmänsklighet eller sympati. Att förbjuda tiggeri gynnar honom och hans rasistbästisar i SD. Han har länge sagt att tiggare på våra gator förstör gatubilden och nu kan han svassa runt och slippa blunda för problemen. Men Jimmie, tips från coachen: problemen försvinner inte för att du inte tittar dem i ögonen.

Det finns så himla mycket myter som sprids om tiggare och gatumusikanter. Lite musik tycker jag är väldigt charmigt och det livar upp stämningen i stan. Några gånger har tiggare lett åt mitt håll en tråkig onsdag och fått min vardag att bli lite ljusare. Ifall en fattig liten dam kan le så kan väl jag också det?

Förr i tiden, när jag var hälften så gammal som jag är nu, gick jag runt med mamma i ena handen och Nalle i den andra. Hon pekade åt en gravid kvinnas håll som satt på gatan och bad om pengar. Vi kunde båda två se att kvinnan stoppat in en kudde under tröjan. Minst fem år efter det trodde jag att kvinnan hade lurat mig och min mamma. Men nu, när jag är åtta år klokare tror jag inte så var fallet. Jag tror att många tiggare måste ljuga och förvärra saker så att de ska få någon uppmärksamhet alls av sådana som jag.

 Kortsiktigt så funkar Sverigedemokraternas enkla lösning på problemet. Det finns två olika vägar att gå. Antingen så väljer du att vara en fullkomlig idiot och skita i humanism och att visa medmänsklighet. Eller så lägger du i en tia till.

Elevtext: Vad är en perfekt helg för Chanel? Av Dennis Berkhuizen

Miljontals ungdomar älskar av olika orsaker när helgen kommer. Det kan handla om att gå på fest, spela massor av datorspel eller komma ikapp med skolarbete. Fredagskvällar för Chanel är speciella för henne eftersom det är hennes egen tid. En tid som hon förtjänat och en tid då hon kan vara sig själv.

 Chanel har den senaste tiden suttit länge framför den ljusa datorskärmen i oktobermörkret för att skriva om historiska epoker. Hon har börjat känna sig utsliten och trött på ämnet fast hon har ändå fortsatt att skriva. Ord  efter ord som sedan blivit till hela sidor.

Chanel berättar att hon kämpat hårt för att få bra slutbetyg i nian
och att hon skulle förlora så mycket mer än betyget om hon gav
upp i ett ämne. Betyget är så mycket mer än en siffra. Det är ett bevis på att man kan prestera och klara saker i livet.

 I intervjun frågar jag Chanel vad som är viktigast för henne i livet.  Hon svarar upp med ett litet leende och förklarar sedan att det viktigaste för henne är att vara nära familjen och vännerna. När vi kommer in på vänner berättar Chanel att hon hellre stannar hemma en fredagskväll och ser på komedifilm med dem än är ute och festar. Betydelsen av familjen bekräftas ytterligare när hon svarar på min fråga om det är någonting hon ångrat i livet: “Det enda som jag verkligen ångar att jag inte kunde spendera den tid jag ville med farmor.” Chanel tar en kortare paus och suckar innan hon fortsätter: “Hon dog för fyra år sen och det kändes som jag förlorade en av mina vänner den dagen hon dog.”

Det märks att Chanel är väldigt tacksam för det hon har. Hon pratar länge om hur det var när hennes familj flyttade till Sverige från krig när bara hon var sju år. Om hur det var att gå i en skola där hon blev mobbad för hon inte var blond. Men Chanel är ändå stolt över sig själv och att hon har lyckats komma dit hon är idag. Hon skulle aldrig vilja ändra något med sin uppväxt.

Jag frågar Chanel om hon har några idoler och hon svarar med ett väldigt självsäkert svar och påpekar att alla borde sträva efter att bli så unika som möjligt. Hon är glad över att hon sågs som annorlunda när hon var liten eftersom hon är stolt över sitt arv och sin familj som delar hennes unika drag. Men om hon tvunget fick välja någon så skulle det vara Kurt Cobain.

Kurt växte upp i Seattle som ligger i staten Washington i USA. Washington som kallas “The Evergreen State” består av stora berg med en vid regnskog som täcker det mesta av staten. Kurt själv hade en mörk historia. Han var utesluten som barn, lärde sig spela gitarr och hade svårt att känna sig hemma där musik inte fanns. Chanel som själv spelar gitarr och har känt sig utstött relaterar till Kurt och har honom som en symbol för att aldrig ge upp som Kurt en dag gjorde.

Helgen är en tid för Chanel att göra det hon gillar. Lyssna på den musik hon tycker om och vara med de personer hon älskar.

 

Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn & David Levithan

Dash hittar en röd anteckningsbok i sin favoritbokhandel. Den innehåller en utmaning från Lilly: ”Vågar du? Jag har några ledtrådar åt dig. Vänd blad om du vill se dem.” De börjar kommunicera och ge varandra uppdrag genom anteckningsboken. Lily får t.ex. gå på en chanukkapunkkonsert och Dash tvingas stå i kö till tomten på Macy’s mitt i julrushen. Dash och Lily är ensamma i New York under julen så anteckningsboken fyller de med förväntningar på vilka utmaningar som ska komma. Vi får lära känna dem i vartannat kapitel där de berättar om sina tankar och liv. När de sedan ska träffa varandra ”in real life” blir det inte riktigt som de har tänkt sig. Boken är både spännande, rolig och ger en riktig feelgood känsla.

Författarna har även skrivit "Naomi och Elys kyssförbudslista" och "Nick och Norahs oändliga spellista".